Jag använder mig bland annat av Rakutekniken i mitt arbete med keramiken. Raku, eller Rakuyaki, är en keramisk tillverkningsmetod,
som har sitt ursprung i Japan. 

Modern raku går till så att de i förväg brända keramiska alstren doppas i glasyr och ställs in i en ugn, som man värmer upp till omkring 900 - 1 000 grader Celsius.
Alstren tas ut ur ugnen, medan de fortfarande är rödglödande, när alstren tagits ut ur ugnen lägger man dem i sågspån, tidningspapper, hö, halm,
eller liknande material, vilket fattar eld av värmen. När elden kommit igång, och man uppnått tillräcklig rökutveckling stänger man in föremålet i en tunna
försedd med lock eller liknande, medan föremålet fortfarande är varmt, och glasyren (trög-)flytande. 
I den processen bildas ett helt annat färgspektra på keramiken. Kraftig reduktion får alstren att metallisera.
Själva leran blir grå till svart vid reduktion och därför blir krackeleringar i glasyren svart, medan den lera som täckts av glasyren förblir vit.
Således kan man tex få vackra krackelyrmönstrade eller metalliserande krukor som exploderar i regnbågens alla färger.
Stora svarta krackeleringar, gälla färger, och ett metallaktigt skimmer räknas i dag som rakuns karaktäristika drag.