Blå eftermiddagar, utdragna långa skuggor, solen skimrar i ned kant, skymningsljuset drar förbi  i tidiga timmar, solen försvinner, regn blir snö, svärtan på himlen blir en tung svart filt, runt mig går ljuset in i sin kortaste fas. Naturen vilar stilla i sig själv, jag andas långsamt och följer med in i det mörkaste dygnet, in i ceremonin för vintersolståndet, elden tänds, doften av rökelse från skvattram och kåda sprider sin rök och ger mig rening, släpper det förgångna öppnar upp för det nya.